Littleham Cove – fynd av kopparplattor
För 175 miljoner år sedan hände något ovanligt i South Devon. En varm kopparhaltig lösning trängde upp i befintliga lager av lersten och bildade små plattor av ren koppar.
Kopparplåt som legat begravd i lersten i mer än 175 miljoner år.
Att hitta ren koppar i naturen är inte särskilt svårt, även om den rena formen är en försvinnande liten del av de totala kopparfyndigheterna på jorden. Men ren koppar brukar fällas ut i sprickor i berget, inte lagras i lera. De engelska lerlagren består visserligen inte av bentonitlera utan av lersten, men jämförelsen än ändå intressant för slutförvaret.
British Geological Survey har samlat in och undersökt de decimeterstora och några millimeter tjocka kopparplattorna med hjälp av bland annat elektronmikroskopi och röntgendiffraktion. Resultaten av undersökningarna visar att kopparbitarna består av mycket ren metall. Mer än 99,9 procent är koppar. I kopparmetallen finns små inneslutningar av silver. Silvret är lika rent som kopparn. Varje kopparplatta är sammansatt av
ett antal olika kopparlager.
Leran förhindrar korrosion
Kopparbitarna uppvisar en intressant historia. Det visar sig att utfällningen av koppar skett innan de överliggande sedimentlagren packats ihop ordentligt. Detta gjorde att det i början fanns syrerikt vatten som kunde tränga ner och oxidera kopparbitarna.
Sedimentlagren av lera blev med tiden allt tätare genom tyngden av nya ovanpåliggande lager. Leran tätade effektivt och kopparkorrosionen avstannade. Så var förhållandena under åtskilliga miljoner år.
Det var inte förrän de överliggande sedimentlagren eroderats bort av vind och vatten under de senaste årtusendena som kopparbitarna på nytt påverkades. Denna gång bildades karbonat-, sulfat- och kloridföreningar. Totalt behöll kopparbitarna mellan 30 och 80 procent av sin ursprungliga tjocklek.