Cigar Lake – naturens eget slutförvar

Vid Cigar Lake i provinsen Saskatchewan i norra Kanada finns en mycket rik uranfyndighet. Malmkroppen ligger på 430 meters djup och ger inga spår av radioaktivitet på markytan. Fyndigheten är naturens egen motsvarighet till det slutförvar som SKB tänker bygga.

Uranmalmen hittades i samband med elektromagnetiska mätningar som visade att det fanns grafit i berggrunden. Att geologerna sökte efter grafit beror på att där det finns grafit finns det också ofta uran.

Leran stoppar spridning

Malmkroppen i Cigar Lake bildades för omkring 1,3 miljarder år sedan. Fyndigheten är två kilometer lång och mellan 50 och 100 meter bred. Tjockleken varierar mellan en och 20 meter.

Uranhalten är i medeltal 14 procent, men kan på sina ställen nå upp till hela 55 procent.

Skiss över Cigar Lake

Runt uranmalmskroppen vid Cigar Lake finns lera som hindrar de radioaktiva ämnena från att spridas i miljön. Klicka för att se större.

Runt malmkroppen finns ett mellan en och 20 meter tjockt lager lera, som på ett effektivt sätt stoppar de radioaktiva ämnena från att sprida sig i omgivningen med grundvattenströmmarnas hjälp. Leran hindrar också vattenflödena från ovanliggande bergmassor. Fyndigheten är naturens motsvarighet till det slutförvar för använt kärnbränsle som SKB planerar att bygga.

Många andra ämnen

Malmkroppen ger på ytan inga spår av förhöjd radioaktivitet. Då har ändå leran i Cigar Lake större förmåga att leda vatten än vad bentonitleran i slutförvaret har.

Till skillnad från uranfyndigheten i Oklo har det aldrig skett någon naturlig reaktoraktivitet i Cigar Lake. Det finns för många andra ämnen närvarande som tar upp de fria neutroner som behövs för att driva kärnklyvningsprocessen.

Ingen brytning i dag

Brytning av uranmalm pågick i Cigar Lake fram till 2006. Då drabbades området av ett lätt jordskalv. Detta orsakade i sin tur ett ras i ett av schakten. Pumpsystemet slogs ut och gruvan fylldes via schaktet av vatten från ovanliggande vattenmättade sandstenslager. 2014 kunde gruvan tas i bruk igen.

Senast granskad: 18 februari 2020