Med information till framtiden
Hur ska vi informera framtida generationer om att det finns ett kärnbränsleförvar djupt nere i underjorden?
När Kärnbränsleförvaret försluts, någon gång mot slutet av detta århundrade, ska det vara så säkert att det kan lämnas oövervakat. Syftet med att bevara information om det på lång sikt är att möjliggöra för kommande generationer att fatta beslut baserade på kunskap, om de till exempel skulle vilja återta det använda kärnbränslet. Men även för att undvika skada vid oavsiktligt intrång.
Det handlar bland annat om vad, var och hur informationen ska bevaras och av vem, för vem och över vilka tidsramar och det är en fråga som SKB och våra systerorganisationer i andra länder söker svar på och samarbetar kring. Det finns två grundläggande principer för hur information kan föras vidare till framtida generationer – successiv informationsöverföring och information direkt till en avlägsen framtid. Den successiva informationsöverföringen karaktäriseras av mänsklig inblandning och kan exemplifieras med arkiv medan markörer kan vara ett sätt att överföra information direkt till en avlägsen framtid.
SKB har arbetat med frågan om bevarande av kunskap och information om ett slutförvar för använt kärnbränsle under lång tid. Redan på 1990-talet genomfördes ett arbete inom ramen för det nordiska kärnsäkerhetsprogrammet inom området ”Kärnkraftens avfall och nedläggning”. Syftet var bland annat att kartlägga kunskapsläget och föreslå riktlinjer beträffande arkivering och val av medium för bevarande av dokumentation. Sedan dess har SKB arbetat tillsammans med andra länder i internationella projekt som till exempel genomförts inom OECD:s kärnenergibyrå NEA. 2011–2018 genomfördes ett arbete om bevarande av information och kunskap – Records, Knowledge and Memory, RK&M. Slutrapporten publicerades 2019 och pekar på en bevarandestrategi som involverar flera olika mekanismer och metoder som är verksamma på olika tidskalor, består av olika medium och innehåll, som använder sig av olika överföringsmetoder, involverar olika aktörer samt förläggs till flera olika platser.
Att välja en diversifierad bevarandestrategi anses ge förutsättningar för informations- och kunskapsbevarande över generationer. I slutrapporten från RK&M pekades på att underlätta tillgängligheten till all dokumentation som uppkommer rörande ett slutförvar, det handlar om 10 000-tals dokument, bland annat genom att dels gallra enligt givna principer och skapa ett Set of Essential Records, SER dels skriva en Key Information File, KIF. NEA lanserade 2019 en fortsättning på bland annat RK&M som kallas Information, Data and Knowledge Management: Working party of Information, Data and Knowledge Management, IDKM där SKB deltar.
Våren 2021 påbörjades ett tvåårigt forskningsprojekt vid Linköpings universitet som är delvis finansierat av SKB, med metodutveckling och skrivande av en KIF, Key Information File. KIF:en är tänkt att vara ett mycket kortfattad typ toppdokument till ett slutförvar; att det finns, var det finns, hur det är konstruerat och även varför det finns. En introduktion till ett slutförvar för gemene man, skulle man kunna säga. Under hösten 2022 påbörjades en förstudie på SKB för utvärdering av föreslagen metodik för att skapa en SER, Set of Essential Records, utifrån SKB:s behov med fokus på den geologiska modellen, vilket jämfört med KIF:en innehåller mer fördjupande dokumentation.