Samarbete nyckeln till säker slutförvaring
Om alla EU-länder samordnar sina resurser ökar chanserna för att varje enskilt land ska kunna lösa sina kärnavfallsproblem på bästa sätt. Det är filosofin bakom EU:s forskning om slutförvaring av kärnavfall.
Alla EU:s 27 medlemsländer producerar radioaktivt avfall av något slag. I 13 länder finns dessutom kärnkraftsreaktorer som ger upphov till högaktivt och långlivat avfall – antingen i form av använt kärnbränsle eller i form av förglasade rester från upparbetning.
Ännu finns inte något slutförvar i drift för denna typ av avfall. Sverige och Finland är de länder som ligger längst fram. Även Frankrike har hunnit en bra bit på väg.
Sommaren 2011 antog EU ett direktiv för att skynda på processen. Där ställs krav på att alla länder i EU ska ha nationella planer för hur det egna avfallet ska tas om hand. Slutförvaringen ska bygga på geologisk förvaring.
Svensk plan finns redan
För Sveriges och SKB:s del innebar inte direktivet några förändringar. Vart tredje år presenterar SKB sina planer för hur bland annat det använda kärnbränslet ska hanteras och vilka forskningsinsatser som behövs. Platsen och den geologiska miljön för det svenska slutförvaret är också utsedd – urberget i Forsmark.
En del – men långtifrån all – forskning inom kärnavfallsområdet sker i samarbete och finansieras genom EU:s så kallade ramprogram för forskning och teknik. Organisationer från EU:s medlemsländer kan där söka medel för gemensamma angelägna projekt. Deltagare i de gemensamma projekten kan vara verksamma både inom industrin och inom den akademiska världen.
Femårigt ramprogram under Euratom
Ramprogrammen har funnits sedan 1984. Från 2014 gäller det åttonde ramprogrammet, Horizon 2020, som för kärnavfalls- och kärnkraftsområdet (Euratom) löpte i fem år fram till 2018.
Ramprogrammet har fokus på spetskompetens, industriellt ledarskap och samhälleliga utmaningar. Dessutom finns olika grupperingar som arbetar långsiktigt och strategiskt inom olika områden.
Ett viktigt verktyg har varit de europeiska teknologiplattformarna. Det är industriledda nätverk med syfte att identifiera långsiktiga forsknings- och utvecklingsbehov. Här finns bland annat forsknings- och teknikplattformen IGD-TP. Elva av de fjorton kärnkraftsländerna, däribland Sverige, formulerade en gemensam vision: Senast år 2025 ska det finnas minst ett nationellt slutförvar i drift inom unionens gränser.
Inom plattformen har man pekat ut strategiska satsningar och identifierat lämpliga forskningsprojekt för att nå visionen.
Gemensam programplanering
I december 2018 infördes ett nytt koncept för forskningssamarbete: gemensam programplanering. Detta definierades som en process där EU:s medlemsländer utvecklar gemensamma visioner och strategiska forskningsplaner. Inom kärnavfallsområdet har 50 organisationer från 22 länder gemensamt tagit fram ett femårigt program för att utveckla och genomföra denna nya strategi. Dessa organisationer består av ansvariga avfallsorganisationer, forskningsinstitut och en så kallad Technical support-organisation.
Ett förslag till program, benämnt EURAD, lämnades in till EU kommissionen under 2018 och har nu godkänts av kommissionen. Programmet som startar under 2019 löper i fem år och består av sju olika forskningsområden, strategiska områden och insatser om kunskapsöverföring. SKB kommer att vara ansvarig för att leda ett område om använt kärnbränsle.