Riks:
Sveket mot kommande generationer. Resultatet av folkomröstningen om kärnkraft från 1980 har havererat totalt. I dag röstar en trolig majoritet av riksdagen igenom att Sverige tillåter en utbyggnad av kärnkraften. Det finns två stora, olösta problem med kärnkraften - uranbrytningen och kärnavfallet. SKB:s lösning för placering av kärnavfallet har fått bakläxa av berörda myndigheter på grund av bristerna i säkerheten. Det är en olöst fråga som vi lämnar till kommande generationer. (Dagens Arena, 2010-06-16)
Replik från SKB. Enligt en ledare i Dagens Arena ska SKB ha presenterat sin lösning för slutförvaring, men fått bakläxa för brister i säkerheten. SKB:s metod har dock inte prövats formellt ännu. Det kommer ske först när vi lämnar in ansökan om att få bygga Kärnbränsleförvaret, vilket beräknas ske till årsskiftet, skriver Jimmy Larsson-Hagberg, presschef på SKB. (Dagens Arena, 2010-06-17)
Visst kan kärnavfall förvaras på ett betryggande sätt. Använt kärnbränsle måste förvaras under säkra former i cirka 100 000 år, då strålningsnivån beräknas ha minskat tillräckligt mycket för att inte skada biosfären. I över 30 år har ett omfattande FoU-program om förvar av använt kärnbränsle utförts av SKB . Det arbetet visar att man på ett betryggande sätt kan förvara använt kärnbränsle i urberget på 500 meters djup, den så kallade KBS-3-metoden. Flera barriärer hindrar farliga ämnen att nå markytan. I den sista barriären, urberget, är grundvattentillströmningen mycket långsam. Det innebär att tiden för en partikel att ta sig till markytan är mycket lång. Sannolikheten för att ett eventuellt läckage ska nå biosfären är otroligt liten, skriver Sven Åke Larsson, berggrundsgeolog, professor emeritus, Göteborgs Universitet, i en debattartikel. (Göteborgs-Posten, 2010-06-18)
Så tar vi hand om Sveriges kärnavfall. I nyhets- och debattartiklar cirkulerar olika uppgifter om omhändertagandet av kärnavfallet. SKB:s uppdrag är att ta hand om det radioaktiva avfallet från svenska kärnkraftverk. Ett slutförvar för kortlivat, radioaktivt avfall, SFR, finns redan i dag i Forsmark. Däremot lagras använt kärnbränsle i mellanlagret Clab i Oskarshamn. Bränslet kommer här att kapslas in inför slutförvaringen i den planerade anläggningen i Forsmark, dit det transporteras med fartyget m/s Sigyn. Kärnavfallet kommer att deponeras på 500 meters djup och omges av tre barriärer: en kopparkapsel, skyddande lera samt ett stabilt urberg. I år lämnar SKB in ansökan om att få bygga slutförvaret i Forsmark, en plats som har valts ut efter en omfattande lokaliseringsprocess, skriver Carl Sommerholt, kommunikationschef på SKB, på debattsidan. (Göteborgs-Posten, 2010-06-18)
Rösta ja till kärnkraften i höst. Efter att riksdagen nu röstat ja till att slopa byggförbudet mot kärnkraft kan diskussioner om framtidens kärnkraft äntligen börja. Hur ska framtidens kärnkraftverk konstrueras och var ska de placeras? Med tanke på befolkningsökning och ekonomisk expansion kan så småningom en ny reaktor byggas i Forsmark. Där valde SKB för bara två veckor sedan att planera slutförvaringen av kärnbränsle. Det betyder att investeringar i infrastruktur redan är planerade i området. Vinner alliansregeringen i höstens val betyder det ytterligare ett steg på vägen mot nya kärnkraftsreaktorer i Forsmark, skriver folkpartisterna Carl B Hamilton , riksdagsledamot, ordförande i näringsutskottet och talesman i energifrågor samt Maria Weimer, riksdagskandidat Uppsala län. (Dagens Industri, 2010-06-18)
Den ljusnande framtid är vår - utan kärnkraft. Riksdagen har fattat beslut att häva förbudet mot ny kärnkraft, trots att kärnavfallets slutförvaring saknar en godtagbar lösning. Kärnavfallet är ett hot som det talas för lite om. Det högaktiva avfallet måste hållas åtskilt från allt levande i minst 100 000 år. SKB har presenterat ett förslag att placera avfallet i kopparkapslar som placeras i bergtunnlar nära Forsmark, där det sedan måste skyddas från läckage i hundratusentals år. En svindlande tidsrymd under vilken det troligtvis kommer en ny istid och finns risk för exempelvis jordskalv. Forskare från KTH bedömer också att det finns risk att kapslarna kan förstöras redan efter 1 000 år, på grund av korrosion. Fortsatt kärnkraft betyder större mängder farigt avfall utan säker framtid. Förnybar energi hör däremot framtiden till, skriver Nils Hillerbrand, Miljöpartiet de Gröna i Linköping, på debattsidan. (Östgöta-Correspondenten, 2010-06-22)
Östhammar:
Kärnkraften kan ge värdigare liv. Det har skrivits mycket om kärnkraftens risker, men alltför lite om nyttan. I takt med ökad välfärd har energiförbrukningen ökat. Kärnkraft kan producera stor mängd energi till förhållandevis liten kostnad och kan ha en avgörande roll för att skapa människovärdiga levnadsvillkor. Diskussioner bör föras om att bygga anläggningar för att återvinna koldioxid, minska mängden långlivat kärnkraftsavfall, förstöra kärnvapenmaterial och förkorta lagringstiden för kärnavfallet. Energi kan produceras nästan 100 gånger effektivare än i dag med generation IV-teknologi, där man kan återanvända dagens kärnkraftsavfall och minska lagringstiden för avfallet till under 1 000 år. Naturligtvis finns risker med kärnkraftsteknik, men vi måste väga risken mot nyttan, skriver Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik och Sophie Grape, teknologie doktor i kärnfysik, i en debattartikel. (unt.se, 2010-06-17)
"Möjligt att ta sig in till kärnavfallet". Greenpeaceaktivister, som tog sig upp på taket till reaktor 2 tidigare i veckan, befann sig bara några dörrar ifrån det utbrända kärnbränslet. Ledningen på Forsmark har trots det hävdat att det aldrig var någon fara. I reaktorhallen förvaras radioaktivt, utbränt kärnavfall som senare ska grävas ner i hundratusentals år. "Det använda kärnbränslet är kraftigt radioaktivt och ställs i vattenbassänger för att radioaktivitet och värme ska avklinga", säger Stig Isaksson, inspektör på Strålsäkerhetsmyndigheten. Skalskyddet ska hindra obehöriga att ta sig in i reaktorhallen. Men enligt Stig Isaksson är alla slags barriärer möjliga att forcera om man har tillgång till rätt utrustning. (Sveriges Radio Uppland, SVT Nyheter, Sydöstran, Eskilstuna-Kuriren, Borås-Tidning, 2010-06-18, Karlskoga Tidning, Enköpings-Posten, 2010-06-19)
Oskarshamn:
Tiden inne för nya O1:an. Framtiden för O1:an i Oskarshamn hänger samman med hur riksdagen röstar i dag, ett beslut som är oerhört viktigt för OKG. Det framstod tydligt när vi kristdemokrater i förra veckan träffade ledningen för OKG och SKB för samtal kring effekterna av det lagförslag som riksdagen ska ta ställning till i dag. För att trygga energiförsörjningen är det viktigt med tydliga och långsiktiga spelregler för kärnkraftsindustrin. Både när det gäller reaktordrift och slutförvaring har kärnkraften förbättrats mycket de senaste decennierna. Nya, säkrare och mer effektiva reaktorer kan trygga det framtida energibehovet, skriver kristdemokraterna Monica Bengtsson, Klaus Leidecker, Elisabeth Englund samt Anders Andersson, riksdagsledamot, i en debattartikel. (Barometern, 2010-07-17)
Övrigt om kärnavfall:
Centerns väljare borde gråta blod. Centerpartiet, som tidigare var ett grönt parti, gjorde en kovändning om energin och säger nu ja till kärnkraften. Kärnkraften är en högstrålande och livsfarlig energikälla och avfallet hotar människors hälsa i hundratusentals år. Förespråkarna kallar kärnkraften "säker" och "ren" trots att slutförvaringen ännu inte är löst. Maud Olofsson verkar känna sig bekväm med Centerns omsvängning, men Andreas Carlgren kanske inte sover lika gott i natt. (Kommunalarbetaren, 2010-06-16)
"Kärnkraften försvinner inte". Enligt Miljöpartiet är kärnkraften dyr, reaktorer avvecklas och avfallsfrågan är olöst. Det är tvärtom mot vad IAEA, den mest auktoritativa myndigheten på området, ger för bild. Enligt deras prognos kommer kärnkraften att byggas ut i de flesta delarna av världen. När det gäller avfallet är frågan tekniskt löst sedan länge och det finns flera alternativ som fungerar. Politiskt har man ännu inte tagit beslut om plats, metod och tidsschema. Visst finns det kritiker mot den svenska metoden, med förvaring i kopparkapslar i urberget, men en stor majoritet av ledande forskare inom området anser att metoden är tillräckligt säker. I verkligheten är alltså avfallsfrågan löst, skriver Sören Wibe, professor i skogsekonomi på SLU samt styrelseledamot i SKB, i en debattartikel. (dn.se, 2010-06-16)
Kraftigt jordskalv kan bli ännu kraftigare. Ett jordskalv i trakterna av Skellefteå i tisdags mätte 3,6 på Richterskalan. Enligt Reynir Bödvarsson, föreståndare för institutionen för geovetenskap vid Uppsala universitet, är området norr om Uppsala skalvkänsligt och han menar att det inte kan uteslutas att vi kan få jordskalv som når upp till 7 på Richterskalan. Bödvarsson och hans forskargrupp undersöker hur lämplig vår berggrund är för att slutförvara av kärnavfall, men vill inte svara på vilka resultat man hittills kommit fram till. (YLE Internytt, 2010-06-16)
Därför kan Maria Wetterstrand aldrig förlåta Maud Olofsson. Centern och Maud Olofsson har gjort upp med de övriga borgerliga partierna, vilket innebär att det blir möjligt att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Det kan Maria Wetterstrand inte förlåta Maud Olofsson. Enligt Maria Wetterstrand är inte kärnkraften en hållbar energikälla. Uranet kommer att ta slut och vi har stora problem med avfallet redan i dag. "Det största problemet är att vi lämnar efter oss radioaktivt avfall som är aktivt i 100 000 år och som måste hållas skilt från allt biologiskt liv", menar hon. (Newsmill, 2010-06-17)
Kärnkraften är inte koldioxidfri. Det är en myt att kärnkraften är ren och koldioxidfri om man tittar på hela livscykeln, det vill säga anrikning av uran, bränsletillverkning, transporter, byggande och rivande av reaktorer och avfallsanläggningar. Det finns ingen som kan garantera ett säkert förvar av kärnavfallet. Slutförvaringen av befintligt atomavfall är olöst och det hjälper inte med ökat skadeståndsansvar när radioaktivt avfall fortsätter att förgifta vår miljö, skriver signaturen Maria F i en insändare. (Östgöta-Correspondenten, 2010-06-18)
Kärnkraftsbeslut öppnar för brytning i Ranstad. Ur ett globalt rättviseperspektiv borde både uranbrytning för konsumtion i Sverige och slutförvaring av det radioaktiva avfallet ske i Sverige. Avfallsfrågan är fortfarande, efter 30 år, olöst. Slutförvaret måste ske i Sverige och avfallet måste hållas isolerat från människan och naturen i 100 000 år. Den kommunala vetorätten har varit mycket verksam i detta sammanhang tidigare, men kanske kommer den att sättas ur spel nu?, skriver Gunilla A Olsson, professor i humanekologi och Tom Böhler, universitetslektor i humanekologi, institutionen för Globala Studier, Göteborgs universitet, i en debattartikel. (Skaraborgs Läns Tidning, Västgöta-Bladet, Falköpings Tidning, 2010-06-18)
100 000 år av konsekvenser. Riksdagens beslut att öppna upp för nya kärnkraftreaktorer kommer att få 100 000 år av konsekvenser, för minst så länge måste det radioaktiva kärnavfallet förvaras. Inget land har lyckats lösa den utmaningen ännu. I Tyskland har kärnavfall börjat läcka. I Sverige finns rapporter om att kopparkapslarna som ska förvara avfallet kan rosta sönder. Det är dumdristigt av alliansen att öppna upp för ny kärnkraft, ett beslut som kommer att rivas upp vid en rödgrön valseger, anser Jakob Lundgren, språkrör Grön Ungdom Norr. (Hela Hälsingland, Ljusdals-Posten, Västerbottens Folkblad, Ljusnan, Söderhamns-Kuriren, Hudiksvalls Tidning, 2010-06-19)
Härifrån till evigheten. I dag lagras det mesta av världens kärnavfall provisoriskt i kylvattendammar i närheten av de 300 reaktorerna. Alla tekniker är överens om behovet av långsiktiga lösningar, men ingen har en övergripande plan hur detta gigantiska problem ska lösas, allra minst den svenska riskdagen som i veckan beslutade att upphäva förbudet mot nya svenska kärnreaktorer. I Finland är man i gång med att bygga ett slutförvar på 500 meters djup i urberget. Någon gång under nästa århundrade ska man här lagra sitt radioaktiva avfall och försegla anläggningen i 100 000 år, en tidsrymd som är förbi vår fattningsförmåga. Dansken Michael Madsens film "Into Eternity" handlar just om bygget av det finska slutförvaret. Filmen tar oss inte bara ner i bergets djup utan också i tidens. Hur ska man kommunicera med de eventuella människor som finns om 100 000 år? Vad skulle människan som om 100 000 år hittar en förseglad, hemlig plats med mystiska tecken göra? Låta den vara, följa instruktionerna eller låta nyfikenheten styra? Tror någon att Andreas Carlgren har ett trovärdigt svar på den frågan?, skriver Gunnar Bergdahl i en krönika. (Helsingborgs Dagblad, 2010-06-19)
Utgivare: Retriever/Yomando