Landet runt:
30 år på vakt mot kärnavfall. I början av åttiotalet fanns Tölö Kronopark med på Svensk Kärnbränsleförsörjnings, SKBF, lista över möjliga platser för slutförvaring av använt kärnbränsle. Men planerna på provborrningar möttes av protester från de boende som samlades till ett möte med stor uppslutning. På de flesta platser i Sverige där SKBF föreslagit provborrningar blev det starka protester från de omkringboende och de olika aktionsgrupperna samarbetade en hel del. Engagemanget klingade efter hand av på de flesta håll, men gruppen Rädda Tölö Kronopark håller fortfarande ställningarna. ”Vi träffas var sjätte vecka, det har vi gjort i alla år”, berättar Ingegerd Jönsson. Även om skaran har krympt betydligt är det inte frågan om att avsluta engagemanget. Fram till 2007 hade SKBF nämligen inte officiellt avskrivit planerna på att provborra. (Göteborgs-Posten, 2010-02-28)
Varför inte kärnkraft? Jag är för kärnkraft och förstår inte varför vi inte satsar på det i stället för andra energikällor. Många oroar sig för slutförvaringen, men om man läser hur SKB arbetar för att säkra avfallet känner man sig trygg. En plats som borde fungera perfekt för slutförvaring är Kirunavaara där man beräknar att djupet på gruvan kommer att vara 2 000 meter ner i berget när all järnmalm forslats ut. (Twingly – Svensk blogg, Mitt liv och andra funderingar, 2010-03-02)
Sverige röstade för en långsam avveckling av kärnkraften. Jan Sandström angriper mig med felaktigheter, så jag måste försvara mig med fakta. Sverige och Finland är först i världen med att ha tagit fram ett fullständigt alternativ för slutförvaring av kärnkraftsavfall. År 2009 beslutades att slutförvaret ska placeras i Östhammars kommun. Att det har tagit tid beror på att mycket forskning har utförts för att slutförvaret ska bli så bra som möjligt. Eftersom det använda kärnbränslet måste svalna under minst 40 år innan det kan slutlagras finns heller ingen anledning att stressa fram byggandet av slutförvaret. Forskare på KTH kan ha rätt om att koppar korroderar snabbare än man tidigare trott, men det finns fyra andra barriärer i slutförvaret som kommer hindra avfallet att läcka ut i omgivningen. Om vi i framtiden kommer att kunna nyttja det använda kärnbränslet i nya reaktorer kommer ändå ett slutförvar att behövas. De fissionsprodukter som bildas måste ändå tas om hand, skriver Joachim Holm, doktorand kärnkemi, Göteborg. (Falköpings Tidning, Skaraborgs Läns Tidning, Västgöta-Bladet, 2010-02-26)
Östhammar:
Kritik mot förvaringsrapport. Två granskande grupper på Slutförvarsenheten i Östhammars kommun anser att det finns flera brister i SKB:s miljökonsekvensbeskrivning för slutförvaret i Forsmark. Flera underlagsrapporter saknas, vilket gör det svårt att bedöma påståenden som görs, och vissa underlag är för gamla för att vara relevanta. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, är också kritiska till miljökonsekvensbeskrivningen. De anser den största bristen vara att den obligatoriska säkerhetsanalysen saknas. ”Det enda svar vi får från SKB är att analysen inte är klar och den kommer att skickas med ansökan”, säger Johan Swahn, kanslichef på MKG. Bertil Alm, ordförande för miljö- och hälsoskyddsnämnden, håller med om kritiken och undrar varför säkerhetsanalysen inte är klar. (Upsala Nya Tidning, 2010-03-02)
SKB kritiseras. Den miljökonsekvensbeskrivning SKB gjort för slutförvaret av kärnavfall, som planeras i Forsmark, får hård kritik från flera håll. Underlagsrapporter saknas och enligt Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning är den största bristen att en långsiktig säkerhetsanalys inte existerar. (Sveriges Radio Uppland, 2010-03-02)
Övrigt om kärnavfall:
Utredning om avfallsdumpning pågår. Länskriminalpolisen i Stockholm har fått åklagarens uppdrag att försöka få fram uppgifter från Militära underrättelsetjänsten, MUST, i utredningen om den misstänkta ryska dumpningen av radioaktivt avfall i Östersjön. ”Antingen tycker de att det inte är någon sekretess och släpper dem, eller att det är sekretess och inte släpper dem. En tredje variant är att de förmedlar det innehåll som de tycker att de kan förmedla”, säger Mats Palm, chefsåklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Mats Palm menar att det kan ta en till två månader innan de vet hur det går. (Tidningarnas Telegrambyrå, 2010-02-25)
Om kärnkraften som komplext system. Kärnkraftverk är komplicerade saker. I alla steg riskerar radioaktiviteten att spridas, som damm och radongas. Stora mängder giftigt avfall produceras också, särskilt under konverteringen till uranhexaflourid och under anrikningen till användbart bränsle. Det är mycket långsiktiga projekt som ska hålla i flera tiotusentals år. Hur kan man ens fundera på de tidshorisonterna? Det högaktiva avfallet är det mest radioaktiva som finns naturligt på jorden. Det är oansvarigt att utsätta jorden för den risken när konsekvenserna kan bli så katastrofala. (Twingly – Svensk blogg, ylven, 2010-03-02)
Smutsigt! Många som är positiva till kärnkraft vill inte själva utsättas uranbrytning eller slutförvaring av använt uran. Vi får inte glömma att uran krävs för kärnkraften. Tidigare bröt man uran i Sverige och i till exempel Skövde har staten fått betala många miljoner för att reparera de ingrepp i landskapet uranbrytningen medförde. Kärnkraftselen är smutsig från vaggan till graven, anser Tom Örbeck i en insändare. (Arvika Nyheter, 2010-03-03)
Utgivare: Retriever