SKB ska lämna in två ansökningar, till miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten. I slutändan är det regeringen som fattar beslut om tillstånd.
I slutet av 2010 väntas SKB bli klara med underlaget till ansökningarna om att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle. Det är SKB som måste bevisa att miljöpåverkan blir så liten som möjligt och det är regeringen som fattar beslut om tillstånd att uppföra förvaret. Men däremellan ligger en lång rad beslut.
Det handlar om två delvis lika ansökningar, den till miljödomstolen på 3 000 sidor och den till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) på drygt 6 000 sidor, och där nästan 2 500 sidor gemensamma.
Anledningen till att det skrivs två ansökningar är att slutförvaret ska prövas enligt två lagar, kärntekniklagen och miljöbalken, och att hela systemet – mellanlager, inkapslingsanläggning och slutförvar – ska prövas enligt miljöbalken.
All industriell verksamhet av större betydelse, även kärntekniska anläggningar, prövas av miljödomstolen enligt miljöbalken. I miljödomstolen kommer man att granska vårt arbete med att minska miljöeffekterna i samband med att vi bygger anläggningarna. Det arbetet redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.
Redan 2006 lämnade SKB till SSM in ansökan om tillstånd enligt kärntekniklagen för den anläggning i Oskarshamn som ska kapsla in använt kärnbränsle inför slutförvaring och dess sammanbyggnad med mellanlagret. Nu tillkommer en ansökan som gäller kärnbränsleförvaret.
Både SSM och miljödomstolen måste i princip ha tillgång till allt material. Men Strålsäkerhetsmyndighetens huvuduppgift är att ta ställning till kärnsäkerheten och strålskyddet i anläggningarna.
Ett av de viktigaste dokumenten i prövningen är alltså säkerhetsredovisningen, som visar hur SKB:s metod uppfyller kraven på en säker hantering och en långsiktigt säker förvaring av det använda kärnbränslet.
Säkerhetsredovisningen är tvådelad, det handlar dels om den långsiktiga säkerheten, dels om driften, när det använda bränslet kapslas in och transporteras till slutförvaringen ungefär 500 meter under markytan.
När ansökningarna lämnats över till myndigheterna skickar de ut dem på remiss så att ett antal berörda parter får möjlighet att yttra sig. Samtidigt inleds också prövningen, som väntas ta flera år. Till sist är det regeringen som får SSM:s och miljödomstolens yttranden och som fattar ett beslut. Det krävs också att kommunerna har sagt sitt ja. Om regeringen ger tillstånd ska sedan de två myndigheterna meddela villkor.