I juni 2009 kom beskedet från SKB:s experter – Forsmark i Östhammars kommun har de bästa förutsättningarna att slutförvara Sveriges använda kärnbränsle. Det blev startskottet för ökad takt i arbetet med SKB:s ansökningar om tillstånd att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark och en inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle i Oskarshamn.
– SKB kommer att lämna in två ansökningar om drygt ett år, som tidsplanen ser ut nu. Det handlar om två delvis lika ansökningar, den till miljödomstolen på 3 000 sidor och den till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) på drygt 6 000 sidor, och då är nästan
2 500 sidor gemensamma, säger SKB:s projektledare Kerstin Blix.
Två lagar
Anledningen till att det skrivs två ansökningar är att slutförvaret ska prövas enligt två lagar, kärntekniklagen och miljöbalken, och att hela systemet – mellanlager, inkapslingsanläggning och slutförvar – ska prövas enligt miljöbalken.
– All industriell verksamhet av större betydelse, även kärntekniska anläggningar, prövas av miljödomstolen enligt miljöbalken. I miljödomstolen kommer man att granska vårt arbete med att minska miljöeffekterna i samband med att vi bygger anläggningarna.
Det arbetet redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen, säger Kerstin Blix.
Redan 2006 lämnade SKB till SSM in ansökan om tillstånd enligt kärntekniklagen för inkapslingsanläggningen och dess sammanbyggnad med mellanlagret. Nu tillkommer en ansökan som gäller kärnbränsleförvaret.
– Både SSM och miljödomstolen måste i princip ha tillgång till allt material, säger Kerstin Blix. Men Strålsäkerhetsmyndighetens huvuduppgift är att ta ställning till kärnsäkerheten och strålskyddet i anläggningarna.
Långsiktig säkerhet
Ett av de viktigaste dokumenten i prövningen är alltså säkerhetsredovisningen, som visar hur SKB:s metod uppfyller kraven på en säker hantering och en långsiktigt säker förvaring av det använda kärnbränslet.
– Säkerhetsredovisningen är tvådelad, det handlar dels om den långsiktiga säkerheten, dels om driften, när det använda bränslet kapslas in och transporteras till slutförvaringen ungefär 500 meter under markytan.
Som projektledare för delprojekt Ansökan sammanställer Kerstin Blix materialet och formulerar själva ansökningshandlingarna.
– Jag har ansvar för att samla in det material som ska vara bilagor och att delvis säkra kvaliteten för ansökningarna. Det är viktigt att skapa dokument som är lätta att förstå och som följer olika regelverk. Det handlar mycket om att själv läsa och förstå materialet och att samarbeta med alla de experter som finns inom SKB, säger Kerstin Blix, som tidigare arbetat bland annat på Miljödepartementet och med miljöprövningen för projekt Citybanan.
På remiss
När ansökningarna lämnats över till myndigheterna skickar de ut dem på remiss så att ett antal berörda parter får möjlighet att yttra sig. Samtidigt inleds också prövningen, som väntas ta flera år. Till sist är det regeringen som får SSM:s och miljödomstolens yttranden och som fattar ett beslut.
– Egentligen vänder vi oss faktiskt direkt till regeringen med våra ansökningar. Men de måste först ta vägen via sakkunskapen hos myndigheter och miljödomstol och det krävs också att vi har tillstånd från kommunerna, både Oskarshamn och Östhammar. Utan deras stöd har vi små möjligheter att starta projekten, avslutar Kerstin Blix.