Sedan mitten av 70-talet avsätter kärnkraftsföretagen pengar för att täcka kostnaderna för kärnavfallshanteringen i Sverige. Det är ägarna av kärnkraftverken som enligt gällande lagar ska svara för alla kostnader för att ta hand om och slutförvara kärnavfallet samt för att riva kärnkraftverken och övriga kärntekniska anläggningar.
SKB gör regelbundet, på uppdrag från sina ägare, en beräkning av de framtida kostnaderna. Den lämnas numera vart tredje år till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) som efter granskning lämnar förslag till regeringen om avgift för de kommande åren. Avgiften har hittills pendlat mellan ett och två öre per levererad kilowattimme (kWh) el från kärnkraftverken. För perioden 2012–2014 har regeringen beslutat att den ska ligga på cirka två öre.
Medlen förvaltas av Kärnavfallsfonden och placeras främst i statsobligationer eller så kallade säkerställda obligationer. En mindre del placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Vad kostar det?
Enligt den senaste kostnadsberäkningen (Plan 2010) som SKB lämnade till Strål-säkerhetsmyndigheten uppskattades den totala kostnaden till cirka 123 miljarder kronor i dagens penningvärde. Beräkningen baseras på 50–60 års drifttid av kärnkraftverken. 31 miljarder har redan använts för att bygga och driva de befintliga anläggningarna samt till forskning, utveckling och uppbyggnad av det svenska kärnavfallssystemet.
Fonden innehöll vid årsskiftet 2010/2011 drygt 43,2 miljarder kronor. Återstoden kommer att täckas genom dels fortsatta avgiftsinbetalningar, dels från den avkastning som medlen i fonden ger. Behovet av avgiftsinbetalningar är naturligtvis beroende av den framtida avkastningen.