Det använda kärnbränslet transporteras sjövägen från kärnkraftverken till Clab, vårt mellanlager för använt kärnbränsle. Transportbehållare med använt kärnbränsle från det närbelägna Oskarshamnsverket transporteras dock direkt med terminalfordon.
Kärnbränslet måste strålskärmas och kylas
Använt kärnbränsle avger kraftig strålning med hög genomtränglighet. Strålningen i närheten av bränslet ger på kort tid dödliga doser om man är oskyddad. Strålningen avtar snabbt men bränslet kräver ändå skyddsåtgärder under hundratals år efter att det använts i kärnkraftverket. Det måste därför strålskärmas under hantering, transport och förvaring.
Behållare skyddar, skärmar av och kyler
Det använda kärnbränslet lagras först under cirka ett år i vattenbassänger vid kärnkraftverken, innan det transporteras till mellanlagret Clab. Under denna tid minskar värmeavgivningen och radioaktiviteten väsentligt, men en stor del återstår. Före transport flyttas bränslet under vatten till en transportbehållare med en cirka 30 cm tjock stålvägg. Den skärmar av strålningen och skyddar samtidigt bränsleelementen. På behållarens utsida sitter kylflänsar av koppar som leder bort värmen från bränslet.
Klarar stora påfrestningar
Behållarna är konstruerade för att klara större påfrestningar än vad som rimligen kan uppstå vid transporterna. De ska klara internationella krav, bland annat fritt fall från 9 meters höjd mot helt stumt underlag, 800°C brand under 30 minuter och yttre tryck motsvarande 200 meters vattendjup, utan att behållarnas täthet påverkas.
Behållarna uppfyller dessa krav med mycket bred marginal. Exempelvis klarar de ett yttre tryck motsvarande 4 000 meters vattendjup.
Varje år producerar en svensk kärnreaktor mellan 15 och 25 ton använt kärnbränsle. Om dagens tio reaktorer drivs i 50–60 år kommer mängden att uppgå till ungefär 12 000 ton. Den exakta mängden beror på hur länge reaktorerna drivs.