Internationella organisationer
och konventioner

EU:s regler på kärnenergiområdet finns i Euratomfördraget. Euratom bildades 1958 av de sex ursprungliga EG-länderna. Sverige blev medlem av Euratom vid EU-inträdet år 1995.

EU-kommissionen strävar efter att styra och harmonisera kärnavfallshanteringen i Europa och tar fram direktiv om både kärnsäkerhet och avfallshantering.

Forskning inom kärnavfallsområdet har ingått i EU:s forskningsprogram i många år.

NEA är en specialistorganisation inom OECD. NEA:s uppdrag är att stödja medlemsländerna i arbetet med att upprätthålla och utveckla den vetenskapliga, tekniska och juridiska grunden för en säker, miljövänlig och ekonomisk användning av fredlig kärnenergi.

NEA:s kärnavfallskommitté konstaterade i ställningstaganden 1995 respektive 2008 att slutförvaring i berggrunden är den bästa lösningen för en säker kärnavfallshantering.

FN-organet IAEA har en övervakande funktion och ska se till att kärnkraften används i fredliga syften och att spridning av radioaktiva material begränsas. Organisationen hanterar upprättandet av internationella överenskommelser och erbjuder tjänster, program och aktiviteter inom kärnenergiområdet för sina 138 medlemsstater.

Många länder, bland annat Sverige, har skrivit på IAEA:s avfallskonvention som trädde i kraft 2001. Konventionen behandlar säkerheten vid hanteringen av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall. Sverige har under 2009 uppdaterat sin rapport. 

Edram är en sammanslutning av företag och organisationer med ansvar för hantering av radioaktivt avfall. Syftet med sammanslutningen är att främja utbytet av kunskap, erfarenhet och information. Gruppen är ett forum för strategiska diskussioner. Edram ska stödja de olika ländernas lokaliseringsprogram, föreslå och stödja samarbeten i forsknings- och demonstrationsprojekt, samordna kontakter med internationella organisationer samt diskutera tekniska och andra frågor som rör avfallshanteringen ur ett långsiktigt perspektiv.

Esbokonventionen

Esbokonventionen är en överenskommelse inom UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) där miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang hanteras. Sverige skrev på konventionen 1992. Bland de verksamheter som nämns i konventionen är ”anläggningar enbart avsedda för produktion och anrikning av kärnbränsle, för upparbetning av kärnbränsle eller för förvaring av radioaktivt avfall”. Konventionen har betydelse för SKB:s arbete när det gäller ansökningar och miljökonsekvensbeskrivningar för inkapslingsanläggning och slutförvar. 

Sverige har skrivit på den så kallade Londonkonventionen från 1972. Den innebär att deponering av kärnavfall inte får ske i havet eller på havsbotten utanför kusten.